Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Explorer A.E. Nordenskiold | The Entry of Sten Sture the Elder into Stockholm | joran persson och karin mansdotter | The Prodigal Son | The Explorer A.E. Nordenskiold |
Related Artists:
Ernst Josephson
1851-1906 Swedish Ernst Josephson Gallery was a Swedish painter from a prominent Jewish family, whose main work was done on portraits and paintings of folk life. He did his art studies in Italy, France and the Netherlands, among others, and is reputed to have said at the age of 20: "I will become Sweden's Rembrandt or die." However, his life was marred by illness. He contracted syphilis at a relatively young age, and in 1888 he became mentally ill during a visit to Brittany, having religious hallucinations and believing that he was God and Christ. He was later taken to hospital in Uppsala and diagnosed with schizophrenia, but continued working throughout his disease, often while in a trance-like state. He also wrote poetry, in the collections Svarta rosor (1888, Black Roses) and Gula rosor (1896, Yellow Roses). His main work, Strömkarlen (1884, the Nix), was refused by the Swedish National Museum in Stockholm - however, Prince Eugen, Duke of Narke, bought the painting in fury over the decision. Grandfather of Erland Josephson.
Jean-Baptiste Carpeaux
(May 11, 1827 - October 12, 1875) was a French sculptor and painter. Born in Valenciennes, Nord, son of a mason, his early studies were under François Rude. Carpeaux entered the Ecole des Beaux-Arts in 1844 and won the Prix de Rome in 1854, and moving to Rome to find inspiration, he there studied the works of Michelangelo, Donatello and Verrocchio. Staying in Rome from 1854 to 1861, he obtained a taste for movement and spontaneity, which he joined with the great principles of baroque art. Carpeaux sought real life subjects in the streets and broke with the classical tradition. While a student in Rome, Carpeaux submitted a plaster version of Pe - heur napolitain e la coquille, the Neapolitan Fisherboy, to the French Academy. He carved the marble version several years later, showing it in the Salon exhibition of 1863. It was purchased for Napoleon III's empress, Eugenie. The statue of the young smiling boy was very popular, and Carpeaux created a number of reproductions and variations in marble and bronze. There is a copy, for instance, in the Samuel H. Kress Collection in the National Gallery of Art in Washington D.C.. Some years later, he carved the Girl with a Shell, a very similar study. In 1861 he made a bust of Princess Mathilde, and this later brought him several commissions from Napoleon III.
Eugene Laermans
painted Women Bathing in 1907 1864-1940